En del människor verkar ha en aktiv dödslängtan. Eller dödsförakt kanske är bättre ord. Då tänker jag främst på alla de här extremsportarna exempelvis snowboardåkare som gör så livsfarliga hop över vassa stenklippor eller åker nedför mer eller mindre lodräta bergväggar. Nu kanske jag är lite för feg istället, egentligen skulle jag nog må bra av att våga lite mer. Men ändå. Hur kommer man fram till att man vill göra sådana där saker. Jag läste för övrigt om några (gissningsvis) unga män i USA som bestämt sig för att utmana varandra genom att ta reda på vem som kunde ta mest av preparat som saktar ner hjärtslagsfrekvensen. De hade vidtagit säkerhetsåtgärder genom att skaffa en pålitlig sekond som skulle återuppliva dem med hjälp av en inlånad defibrillator ifall något gick snett. Den grejen kan man inte säga så mycket om annat än att det är extremt dumt. Den extrema snowboardåkningen kan jag förstå däremot.